Pusselbitarna föll på plats mellan oss. Efter alla dessa år.
Jag ska träffa henne idag
HON ÄR LIKSOM DEN ENDA MÄNNISKA SOM FÅR MIG SÅ KNÄSVAG!
Jag blir alltid så slagen av henne.
rakt igenom.
Hon har varit så jävla viktig för mig, enda sen fyran... typ 6,5 år sedan.
Våran relation har varit så viktig, så olojal, så äkta, så påklistrad.
Vi har varit så sviniga mot varann.
Vi har till och med inbillat oss att vi hatat varann.
Men innerst inne tror jag att vi aldrig gjorde det
(åtmonstone aldrig jag)
Vad för skit hon än har gjort
lyssnar jag
förlåter jag
posetivt?
negativt?
Jag vet inte.
Nu ska vi träffas igen
efter ett sommarlov och tre månader.
---------------------------------------------------------------------------
Detta skrev jag typ i eftermiddags någon gång. Om min allra bästaste bäste vän.
Jag hoppas det som vi har nu kommer att hålla<3
